Onsdagstankar.

Idag har jag varit där igen. Jag bara dras dit så fort jag kommer till Söder. Kan liksom inte stå emot. Försöker inte ens.....Det finns ju inget som går upp emot "möbler-och-prylar-som-är-gamla-och-slitna-på-riktigt". Strax innan jag fann mig själv gå in genom den svarta porten på Kocksgatan hade jag besökt en annan inredningsbutik. Med liknande innehåll fast i nyproduktion. Jag vänder i dörren direkt. Det går bara inte. Det måste vara på riktigt! Man måste kunna drömma sig iväg och fantisera om "vart-har-detta-bord-funnits-förut-vem-har-suttit-vid-det"? Sen går det ju aldrig att producera fram känslan av en sliten patina. Tyvärr. Fast de klart; inte alla har tid och pengar att flyga land och riken runt för att baxa hem dessa dyrgripar. Såklart. Och tyvärr blir de just dyrgripar, med betoning på dyr....Anyway; vill ha!