Vi är skyldiga dem sanningen!

Som sagt, det är bråttom! Vi måste hjälpas åt, höja våra röster och börja förändra! Det är inte kört, speciellt inte för den nya generation barn som föds! Låt oss ta krafttag och stötta de unga mammor som kommer! Låt oss hjälpa dem att inte göra samma misstag som många i vår generation gjort. Låt oss hjälpa dem att ta ett medvetet beslut, inte bara följa strömmen. Låt oss tala om för dem att inte köpa ett hus för flera miljoner, som gör att båda föräldrarna måste jobba alldeles för mycket. Att BARNEN inte kräver märkeskläder, nya bilar och utlandsresor. Låt oss berätta att småbarnsåren går SÅ fort! Att de aldrig kan få dem tillbaka. Att det är värt allt slit för att ge sina barn det viktigaste man kan ge dem; sin odelade tid! Låt oss berätta att man visst kan vara "bara mamma/pappa" under några futtiga år. Att man visst har ett värde som människa även om man hoppar av karriären ett tag. Låt oss hjälpa till att ge föräldrarollen den status den borde ha! Hjälpa dem att se att de är livsviktiga för sitt barns utveckling och trygghet de första 3 åren. Att ingen kan ta deras plats, ingen har RÄTT att ta deras plats! Vi är skyldiga dem sanningen! Vi är skyldiga att tala om att om de vill ha trygga, självständiga, levnadsglada tonåringar, så kommer det att kosta dem tid och engagemang när barnen är små. Tala om att den tilliten till människor, till livet, byggs inte på en institution. Där personalen gör sitt bästa, men ändå inte räcker till. Den byggs hemma, med den som burit en i nio månader, sitt eget kött och blod. Den som känner en utan och innan och som märker minsta vinkning. En som har tid att komma när jag gråter, som kan bära mej på höften hela dagar när jag är i en sådan utvecklingsfas. En som, genom sin 100 procentiga närvaro, lär mej att jag är värd att lyssna på! Jag är värd att göra uppoffringar för! Jag är värd ALLT!