Vi behöver hjälpas åt!

Ibland känner jag att jag föddes i fel generation =) Allt var naturligtvis inte bättre förr, men mycket har förändrats till det sämre när det gäller familj och släkt! Idag har vi inte mycket utbyte eller hjälp av varandra över generationsgränserna. Vi skyndar oss att flytta så långt vi bara kan ifrån svärmor. Vi vill leva våra egna liv, utan någon förälders "insyn". Så FEL det har blivit! Istället för att hålla oss så långt ifrån varandra som möjligt,så borde vi dela vardagen, hjälpas åt! Visst förstår jag också att det inte var smärtfritt förr, när familjerna ofta bodde tillsammans flera generationer. Men för barnen måste det ha varit idealet! Många vuxna famnar att krypa upp i, alltid någon som hade tid. Den äldre generationen, mormor/morfar farmor/farfar kunde avlasta föräldrarna och samtidigt känna sej behövda. Vi borde hitta tillbaka till det sättet att leva tycker jag. Är det inte helt galet när farmor lider av ensamheten medan barnfamiljerna går på knäna. För snart 2 år sedan köpte vi en hästgård utanför Märsta. Den består av 3 boningshus varav jag om min familj bor i det största huset. Svärföräldrarna bor i ett hus och min mamma i ett. "Oj" säger många när vi berättar hur vi bor, "det skulle jag ALDRIG fixa" Endel skulle inte stå ut med svärmor in på knuten, andra inte med sin egen mamma. Näe visst, men barnen står gärna ut med att gå in till farmor å käka plättar efter skolan......Jag blir så TRÖTT på vuxnas egoism och kortsiktiga tänkande ibland. Varför inte fokusera på det som är BRA med att leva nära varandra istället! Nej, det är inte så att jag lever i någon slags rosa värld där alla svenskar hädanefter bor i Bullerbyidyller med hela tjocka släkten. Där den stressade barnfamiljen kommer hem ifrån en lång arbetsdag, till farmors hemlagade middag. Eller där mormor kan hämta hem ett sjukt skolbarn eller skjutsa till dagis. Näe, det vore väl inget vidare? Inte realistiskt åtminstone....tyvärr....Men vi kunde väl iaf börja tänka i lite nya banor? Kan det finnas NÅGOT positivt med att bo i samma stad som sina föräldrar? Kan det finnas en styrka i att dela varandras vardag över generationsgränserna? Jag tror faktiskt det! Jag tror att vi behöver bryta isoleringen och hjälpas åt! Fast det klart.....jag lever nog i fel århundrade.....