TACK LOUISE HALLIN!!

Oj oj oj! Jag vet inte rktigt vart jag skall börja i beskrivningen av gårdagens "mamma-kväll" på Junibacken......Jag har massor med bilder, bla på fina Linn Wågberg, som arrangerar mammakvällarna.Men jag återkommer bilder och upplägget av övriga kvällen. Jag måste bara få börja tömma ut mitt hjärta över föreläsningen med Louise! Åhhh TÄNK om jag hade fått höra henne för 17-18 år sedan! När jag som 23-årig 2-barns mamma stod up för mitt kontroversiella beslut att säga upp mej från min fasta tjänst som barnskötare, för att vara hemma på heltid med våra barn. TÄNK om jag hade fått höra DÅ allt det som Louise lyfte fram igår och som jag själv var fast övertygad om ändå; att det finns hyllmeter efter hyllmeter med forskning som visar att det är rent förödande att låta barn under 3 år börja på dagis. Det är under de futtiga åren som hela ens trygghet som människa skall grundläggas. Det är då den viktiga anknytningen till föräldrarna, främst till mamman,sker. Att om alla barn fick den möjligheten så skulle vi inte ha en massa tonåringar som skär sej, utbrända föräldrar osv. Louise drog det tom så långt att hon sa att vi inte skulle ha så många psykiskt sjuka människor, om man fått vara hemma med sin förälder de 3 första åren.

Jo,jag ställde mina frågor =) Jag berättade att jag är uppvuxen i en syskonskara på 5 barn, med en mamma som var hemma. Hur jag fortfarande minns den sköna känslan av att veta att mamma skulle vara hemma när jag kom hem från skolan! Att jag själv har 3 barn, varav den yngsta blir tonåring i sommar, som jag låtit vara hemma med mej tills det var dags för 6-års verksamheten. Hur glad och stolt jag är över det, trots det motstånd jag mötte, främst från andra mammor. Hur förvärsarbetande mammor förfasade sej över att våra barn inte får lära sej att vara i grupp, att de blir understimmulerade osv. Louise svar: "Först och främst, BRA jobbat! Grattis till att ha tagit ett av de bästa beslut en mamma kan ta! Du har gjort som din mamma gjorde. Fantastiskt!" Sen frågade hon om jag mött någon kritik från pappor under åren? När jag svarade nej så sa hon:"nej, jag förstod det. Mammornas kritik är ren och skär avundsjuka, att någon vågar ta det beslut som de själva skulle vilja. Att stanna hemma och ta hand om sitt eget barn! Men eran generation är de flesta uppvuxna på institution, ni tror att man MÅSTE göra allt i grupp. Samtidigt. Ni har kissat samtidigt, ätit sammtidigt osv osv. Ni är lurade till att när barnen är 1-1 1/2 år så skall de in på dagis. Punkt slut.

Louise berättade även att VARJE BARN PÅ DAGIS KOSTAR DEN SVENSKA STATEN 12.000 KR I MÅÅÅÅNAADEEN!!!!!!! "Hallå, varför accepterar ni att bara EN omsorgsform subvetioneras! Varför kräver ni inte de pengarna av era politiker, för att kunna vara hemma och ta hand om era egna barn?" JA! VARFÖR accepterar vi det????? Kom igen!!! Bli inte förvånad om ni ser en snart 40-årig märstabo, hojtandes om föräldrars rättighet till omsorg om sina egna barn, utanför riksdagen! Det kan MYCKET väl komma att ske! Jag är beredd att ta upp striden för kommande generationers barn, även om det är för sent med ekonomisk stöd för min del.....
Oj oj oj! Jag skulle kunna sitta och skriva till dej hela dagen! Det här kommer att bli mitt längsta blogg-inlägg. Jag som själv inte gillar att läsa bloggar med en massa text.....Nåja....
När jag stod upp och ställde min fråga till Louise, och när hon svarade, så var det KNÄPP tyst i lokalen. 150 stycken mammor var samlade. EN kom fram till mej efteråt =) "Det var bra det du sa. MEN, det beror på vad för sorts barn man får, om man skall vara hemma. Jag och mitt barn gick bara inte ihop. Så hela min omgivning rådde mej att gåtillbaka till jobbet. Jag ville egentligen inte jobba, men jag och mitt barn gick inte ihop. Så enkelt är det!" Fast det stämmer inte enligt mitt sätt att se det svarade jag. Det handlar om ren och skär egoism bland oss föräldrar. Vi sätter barn till världen, men är inte beredda att göra några uppoffringar. Det får inte kosta oss något. Sedan blir vi itutade att barn skall börja på dagis så fort som möjligt, och många tänker inte ens på att det faktiskt är ett frivilligt val. Det handlar om prioriteringar! Många mammor har sagttill mej under åre att de också skulle vilja vara hemma längre med barnen. "Men det skulle vi aldrig ha råd med, vi måste ju betala huset" Man inser inte att där har man redan gjort sin prioritering, sitt val. Man skulle aldrig ha köpt huset....Hallå!!!!!!
Jaa ni! Debatten måste fortsätta! För våra barns skull! För DINA barns skull! Småbarnsåren, de viktigaste i en människas liv, kommer aldrig tillbaka! Vem vill du skall lägga den såavgörande grunden för ditt barn? Vill du inte göra det själv????